Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
fruntimmer hon visste, men på samma gång kände
hon sig alltid som förorättad af henne, — hvarför
höll hon mindre af henne än af de andra barnen?
Det är afton, och Tanja sitter i skolrummet.
Läxorna för morgondagen äro undangiorda, men
guvernanten håller henne alltjämt kvar under olika
förevändningar och vill icke låta henne gå dit upp
till de andra. Från stora salen, som ligger alldeles
ofvanför skolrummet, höres ljudet af musik. Elena
Pavlovna brukar spela piano om kvällarna. Hon kan
sitta och spela timtal utantill, improvisera, öfvergå
från det ena temat till det andra. Hon har mycken
musikalisk smak och en märkvärdigt lätt »touche»,
och Tanja lyssnar alltid med förtjusning till hennes
spel. Under inflytande af musiken och tröttheten
efter läxorna får hon ett plötsligt anfall af ömhet,
längtar efter att få smyga sig intill och bli smekt
af någon. Nu är det endast några ögonblick kvar
till tedags, och guvernanten släpper henne ändtligen
lös. Tanja rusar uppför trappan och mötes af
följande syn: Elena Pavlovna har redan slutat spela
och sitter på soffan, omgifven af Anjuta och Fedja,
som trycka sig intill henne, en på hvardera sidan.
De skratta och prata så lifligt, att de icke ens
märka Tanjas inträde. Hon står några ögonblick
tyst bredvid dem, i hopp att de skola ge akt på
henne, men de fortsätta sitt samtal utan att låta
störa sig. Det behöfs icke mer för att alldeles
afkyla Tanjas varma ifver. »De ha roligt utan mig»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
