Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
lysts af ett par så goda, trofast oskyldiga ögon,
som man endast brukar finna hos
newfoundlandshundar och små barn.
Peter Sergejevitsch var icke en man af denna
världen. Ehuru han var den äldste af bröderna och
alltså borde intaga ställningen af familjens
öfverhufvud, behandlades han af hela släkten som ett
stort barn, hvilket man ej behöfde taga hänsyn till.
Sedan gammalt hade han rykte om sig att vara ett
original och en fantast. Hans hustru hade dött för
några år sedan, och hela sin tämligen ansenliga
förmögenhet hade han öfverlemnat åt sin ende son,
i det han endast förbehöll sig själf ett obetydligt,
månatligt underhåll. Då han sålunda var utan
bestämd sysselsättning, brukade han ofta komma och
hälsa på brodern på Palibino och stanna där i hela
veckor. Hans ankomst hälsades af barnen som en
glädjefest, och det blef liksom lifligare och
trefligare i hela huset, när han vistades där.
Hans älsklingstillhåll var biblioteket. I fråga
om alla slags kroppsrörelser var han ytterligt lat
och kunde sitta hela dagarne orörlig i den stora
skinnsoffan, med ena benet uppdraget under sig,
plirande med venstra ögat, som var svagare än det
högra, och alldeles fördjupad i läsningen af »Revue
des deux mondes», hans älsklingslektyr.
Att läsa, läsa ända till öfverdrift, till raseri,
var hans enda passion. Politiken intresserade
honom mycket, och han slukade begärligt tidningarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
