Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
En gång när hon var på besök hos farbrodern,
såg hon där ett stort oljefärgsporträtt i full
kroppsstorlek af Nadeschda Andrejevna, måladt på det
schablonmässiga sätt, som då för tiden var brukligt.
Och nu står plötsligt denna fasterns bild liksom
lefvande för henne, — liten och finlemmad, vacker
som en porslinsdocka, klädd i en urringad röd
sammetsklädning med ett granathalsband på den
fylliga, hvita halsen, med en bjärt rodnad på de
runda kinderna, ett högdraget uttryck i de stora,
svarta ögonen och ett stereotypt småleende på den
lilla rosenröda munnen. Och Tanja försöker
föreställa sig, hur de stora ögonen vidgades ändå mera
af fasa, när hon plötsligt fick se sina undergifna
slafvar komma inrusande för att taga hennes lif.
Sedan inbillar sig Tanja själf vara i hennes
ställe. Under det Dunjascha klär af henne,
kommer det med ens för henne, hur det skulle vara,
om tjänstflickans runda, vänliga ansigte plötsligt
antoge ett vildt och hatfullt uttryck, och hon
klappade i händerna, och Ilja och Stepan och Sascha
komme instörtande och ropade: »Vi skola slå ihjäl
fröken!»
“ranja blir på fullt allvar skrämd vid denna
ruskiga tanke och försöker icke som vanligt att
hålla kvar Dunjascha så länge som möjligt, utan
är tvärt om glad, när hon ändtligen går sin väg och
tar ljuset med sig. Men Tanja kan lika fullt icke
somna, utan ligger länge och stirrar ut i mörkret
Kovalevsky. Ur ryska lifvet. ; 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
