Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Det var afton, och de voro ensamma i
biblioteket. Farbrodern satt efter vanligheten på soffan,
med ena benet uppdraget under sig och läste; Tanja
sprang omkring i rummet och lekte med sin boll,
men tröttnade slutligen och kröp upp i soffan
bredvid honom. Hon lutade sig emot honom och
försjönk i sina vanliga funderingar angående hans
förflutna lif.
Peter Sergejevitsch lade plötsligt ifrån sig
boken och frågade, i det han ömt strök henne öfver
håret: »Hvad tänker min lilla flicka på så djupsinnigt?»
»Var farbror icke mycket olycklig med sin
hustru?» utbrast Tanja oöfverlagdt, nästan ofrivilligt.
Aldrig glömde hon den verkan, som denna
oväntade fråga gjorde på den stackars Peter
Sergejevitsch. Hans lugna, stränga ansikte drog sig
plötsligt tillsammans i små veck som af fysisk smärta,
och han sträckte fram händerna liksom för att
afvända ett slag. Och Tanja tyckte så synd om
honom, kände sig så skamsen och illa till mods, —
det var henne, som om hon också tagit af sig
toffeln och slagit honom en örfil.
»Kära, älskade farbror, förlåt mig! Jag tänkte
inte på, hvad jag frågade!» hviskade hon, i det hon
smög sig intill honom och gömde sitt blossande
ansikte vid hans bröst. Och den snälle farbrodern
fick lof att försöka trösta henne öfver hennes
ogrannlaga nyfikenhet.
Frfter den stunden återvände Tanja aldrig mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
