Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Hvad som i trakten omkring Palibino utgjorde
alla föräldrars och lärares största skräck, var en
viss mystisk kommun, som sades vara grundad
någonstädes i Petersburg. Till den värfvades —
så påstods det åtminstone — alla unga flickor, som
önskade öfverge föräldrahemmet. Unga personer
af båda könen lefde där i ett tillstånd af
fullständig kommunism. Att ha tjänare var icke tillåtet,
utan förnäma adelsfröknar fingo med egna händer
skura golfven och diska. Det förstås af sig själft,
att ingen af alla dem, som utspridde dessa rykten,
själfva någonsin varit i den ifrågavarande
kommunen. Hvar den fanns, och hur den egentligen
kunde existera i Petersburg midt för polisens
näsa, det visste ingen, men i alla fall var det
ingen, som hyste minsta tvifvel om, att den verkligen
fanns till.
Inom kort började tidens tecken röja sig också
i Rajevskis omedelbara grannskap.
Sockenpresten, fader Filip, hade en son, som
städse förut gladt sina föräldrars hjärta med sin
lydnad och sedighet. Men just som han slutat sin
kurs i seminariet med nästan de högsta betygen,
förvandlade sig denne fridsamme yngling helt
plötsligt till en uppstudsig son och vägrade kort och
godt att bli prest, fastän han bara behöfde sträcka
ut handen för att få ett förmånligt prebende. Själfva
hans högärevördighet, biskopen, kallade honom till
sig och förmanade honom att icke öfverge kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
