Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
första sextio versten foro de genom skogar, täta,
djupa mastskogar, endast afbrutna af en mångfald
större och mindre insjöar. Vintertiden sågo dessa
sjöar ut som ofantliga snöslätter, mot hvilka de
omgifvande allvarliga tallarne aftecknade sig så
skarpt och mörkt.
Om dagen var det härligt att färdas, men ändå
härligare om natten. Tanja, som somnat in ett
ögonblick, väckes plötsligt af en häftig stöt och vet
till en början icke alls, hvar hon befinner sig.
Uppifrån vagnstaket kastar den nyss tända lilla
reslyktan sitt matta sken öfver ett par besynnerliga,
sofvande figurer i stora pälsar och hvita reshufvor.
Är det verkligen hennes mor och syster? De frusna
vagnsfönstren äro fasonerade i underliga,
silfverglittrande mönster, bjällrorna klinga oafbrutet, —
allt är så sällsamt och ovanligt, att hon i första
ögonblicket är oförmögen till hvarje redig
föreställning; hon känner sig endast stel i lederna af
att ha legat obekvämt. Plötsligt tränger som en
klar stråle in i hennes sinne medvetandet om, hvar
de äro, hvart de fara, hur mycket märkvärdigt och
nytt som förestår, och Tanjas hjärta sväller af
nästan ofattlig lycka. 1
Ja, det var en underbar resa! Den stod sedan
för Tanja som ett af de allra ljusaste minnena från
hennes barndom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
