Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ting, kan man icke hafva hvarken nytta eller
nöje deraf, och utan at betrakta det samma både
för sig sjelf och i sammanhang med andra ting,
kan man icke få begrep derom. När man åter
sålunda betraktar et ting, och vid hvarje
omständighet blir varse de största spår af en
oändelig vishet, magt, ock nåd, så kan man icke
annat än föras tilbaka at beundra det höga
Väsende, af hvilket all ting har sitt uphof. Häraf
följer ock den rena ock okonstlade slutsats, at
Guds, Människans egna och de öfrige skapade
tingens egenskaper förbinda människan til
betraktande af Guds verk.
At betrakta et ting innefattar longt mera än
blotta åskådandet. Människan kan icke heller
nöjas med blotta åskådandet; det medfödda begäret
efter fullkomlighet, såsom en lämning af Guds
beläte och fölgd af förnuftet retar hennes både
lofliga och olofliga förvett at vilja begripa den
ena mer den andra mindre. Hon förmår icke
altid hålla rätta stråten, derföre afvika många
och fästa sin kundskaps-lystnad vid antingen
onyttiga eller ock aldeles olofliga ting, men
bruket häfves icke af missbruket.
Hvart och et djur, hvar och en ört, ja hvar
och en den minsta dessas delar, hvarje sten och
vattudroppa, bär sin stora Mästares stämpel, hvad
mera då, hela det, för alt förnuft i alla tider
obegripeliga och outransakeliga sammanhang
emellan all ting. Betracktandet häraf var utan
tvifvel det som til en stor del syslosatte människan
i oskyldighetens tilstånd, såsom den enda sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
