Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är för tillfället på väg till Ränningehus för att
studera spöken och historia och gammal arkitektur och
vill inte bli störd av några, om än så trådlösa och
radioaktiva idioter. Hej! Och jag måste åter tänka
på Jesper Swedberg, närmare bestämt hans vers
n:r 95 Classis I Centuriæ VI:
Utere mundo; sed ne te capiat mundus. Översatt:
Bruka werlden, men at werlden icke fångar tig.
Jag är absolut lycklig!
*
Ännu färgade höstens hektik mälarstränderna i
Stockholms närhet, men den bleka morgonsolen
sipprade blott mödosamt ned i sjön genom luftens
liksom frostiga töckenslöjor. Jag gick ned i
försalongen för att studera matsedel och människor.
Mitt studium resulterade i en biffstek, ty jag var
den enda människan där nere och jag var ju på
väg bort från mig själv. Jag gick upp i rökhytten
och tände en cigarrett. I samma ögonblick kom jag
ihåg, att jag glömt min snusdosa och en djup
smärta skakade min tillvaro ända ned i dess rötter.
På resor brukar jag alltid medföra snus bland
annat för att begagna mig av den mystiska sympati
dosan förmedlar mellan snusare. Fyllbultar kunna
bli osams och sticka ned varandra under utövandet
av sin last. Frossare se snålt på varandras
läckerbitar och hos två älskare av samma kvinna tändes
svartsjukan. Men hos två snusare börjar vid första
prisen broderskärlekens milda låga brinna med
stilla och lidelsefri värme. Och märk för övrigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ranninge/0018.html
