Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma om vi måla en tavla eller skriva en
hymn eller klyva en stock eller hyvla ett bräde,
bara vi känna att vi verkligen arbeta. Eller kanske
att lyckan ligger i att vi glömma att vi arbeta
under arbetet. Det är nog så. Jag uttrycker mig
kanhända litet förvirrat, men det är icke heller lätt
att skriva om livets högsta funktioner.
Naturligtvis är jag nervös. Jag sov så litet i
natt, men demonerna vaka. Isens bullring mot
båten, lampornas skakning i taket, mina egna
dumma skakande tankar göra mig förvirrad. Varför
sitter jag här? Naturligtvis skall jag till
Ränningehus, där Arwidius bor. Vi skola tillsammans dyka
ned i gamla böckers bahagliga brunnar och tala
många dar om djupa saker och jag skall titta på
hans ansikte, där många raser och många familjer
satt sin prägel. Jag gav en bok en gång åt
riksheraldikern. Det var en kiromanti, nästan en
inkunabel, ty den var tryckt år 1524. Där stod att
likaväl som man i en människas hand kan avläsa
hennes föregående och framtid, likaväl kan den
vise på jordens yta, med stöd av dess berg och
floder och öknar avläsa dess framtid. Jag skall
studera Chevalier Arwidii ansikte och ställa hans
horoskop. Han påstår att det spökar på
Ränningehus. Jag tror inte på spöken. Men jag tror att
Chevalier Arwidius är en fantast, som dykt för
djupt ned i gamla sagor och läst för mycket i
sitt bibliotek. Ty det måste ställas upp gränser
för sådant också.
Den lilla mälarbåten bullrar sig fram genom
isen. Det blir afton och höstkvällens melankoliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
