Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [7]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andersson stirrar på mig liksom upprörd över
min dumhet.
— Vita frun — ja det är en vit fru — en fru
som är vit!
Och jag måste nöja mig med definitionen.
— Men spöken finns här inte. Det är bara
vidskepliga människor som tror på sådant. De pratar
om spöken, ja! Det gör de! Men inte bryr jag
mig om vad de pratar. Det vill säga, här borta i
stallet skall finnas ett stallspöke. Bror min har
sett’et. Många har sett’et för rexten. Det är en
fin herre i storm och frack som går fram och
tillbaka och liksom inspekterar hästarna. Han
brukar gå i Klubbskogen också, men inget ljud hörs
när han går, så det står aldrig rätt till med honom.
Men herrn kanske inte vet att Lasse-Maja,
stortjuven har bott här på slottet? Nej, jag kan tro
det! Jo, han går igen här också och har black om
fötterna som skramlar när han går, sen han satt på
Karlstens fästning. Han var kammarjungfru åt
gamla friherrinnan, det vill säga, när hon var ung
och hette fröken Lilliecrona. Men det är längesen
i världen. Det var ett märkvärdigt fruntimmer
gamla friherrinnan. Hon var som. en karl och
skötte allting som en karl. Men mannen sin tyckte
hon inte om. De var som hund och katt. Och det
var inte att undra på, för han var en elak
människa. Han plågade sina torpare och vräkte
bönderna och rev taket av stugorna, mens de bodde
kvar där, om de inte ville ge sej i väg genast.
Men hon var en ängel rentav. Dom sa, att när han
körde hem med henne efter bröllopet, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
