Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [7]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagt till kusken att köra så fort hästarna kunde
springa, för han hade bråttom, otäckern, förstås!
Och i en backe gick bottnen ur karossen och båda
två måste springa inne i vagnen åtminstone en
fjerdingsväg. De skrek så mycket de orkade men
kusken bara slog på efter befallning. Han trodde
det gick för sakta. De var nästan slut när de kom
fram. Det var också en bröllopsnatt! Undra på
att hon blev på dåligt humör! Och sen när han
skulle in till henne i brudkammarn, så hade hon
sytt in sej i ett lakan så han fick dra veven,
fulingen. Sen träffades de aldrig. De hade sina rum
var för sig. Hon stängde in sig i sin våning och
satte svarta sigill på dörrlåsen. Märkena efter
dom kan man se än. När han dog och begravdes
i Fogdö kyrka, kastade hon nyckeln till gravkoret
in i koret och slog dörren i lås.
Gubben Andersson talar sig varm och fortsätter
sedan han fått en ny cigarr:
Men gamla friherrinnan trivdes inte länge med
att vara ensam i det stora huset, sedan hovkanslern
dött. Där är ett så onaturligt starkt eko, och det
tålte hon inte utan hon flyttade in till Stockholm
och kom aldrig tillbaka. Men varje vår skickade
hon en jungfru hit och då öppnades fönstren och
sidenmöblerna blev piskade och ljuskronorna
tvättades och spindelvävarna revs bort. Och sen det
var gjort stängdes alla dörrar för ett år igen.
En enda gång blev det fest på Ränningehus, och
det var när gamla friherrinnan begravdes i Fogdö
kyrka. Det var en fest som kostade pengar, må
herrn tro! Hela släkten och alla grannarna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
