Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [8]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte skulle vara riktigt folk som kommer. Och det
är det. Jägaren är här, Arwidius vaknar och är
klädd i en handvändning. Efter en kvart äro vi på
väg till jaktens fröjder.
Hundarna voro bra och jaktlystna. Det dröjde
inte länge förrän de hade en hare på benen. Jag
kom just lagom fram till ett lämpligt pass i
sjökanten på Djurgårdsudden då jag hörde drevet som
varit tyst en stund bakom bergen. Efter ett par
minuter kom haren som en snöboll ur skogen, ner
på isen och rakt på mig, som vart hans baneman.
Alls tot! Hundarna kommo och fingo ruska om
bytet, men deras belöning i form av mat uteblev,
ty det var flera grader kallt, intet vatten i
närheten och ingen snö, varför jag väntade med
passningen. Om en stund hade jag påträffat chevalierns
spår i frosten på Norrtorpsviken. Jag följde dem
och fann honom vid ett av hans hundra torp. Där
fingo hundarna sin mat och haren överantvardades
åt jägaren passad, med granris i magen och för
övrigt beskaffad så som en hare egentligen bör
vara. Och jag kom ihåg en gammal jägmästare som
påstod sig hata levande harar. De voro egentligen
inga riktiga harar. Först när haren fått huvudet
avskuret, det ena örat draget genom ett hål i
det andra, bakbenen arrangerade på samma sätt,
blodet noga urtömt och granris i magen, höjde han
fienden triumferande i luften och ropade: — Så
här ser en hare ut! Medan stövarna stodo
omkring och slickade av sina blodiga nosar efter
frosseriet på huvud och inälvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
