Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [9]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wänwettiga förhållande, så bör han ock med förlusten
af ali egendom efter mig, få det umgälla, och ej
mer til lifsbergning niuta än en årlig pension af
Trehundrade R:r: säger 300 R:r, betygas af
Ränningehus d. 2 December 1794.
Sven Liljencrantz.»
Om man får taga denna urkund efter orden,
måtte Högwälborne Herr Capitainen icke ha varit
precis bland Guds bästa barn. Men samtidigt
finnas anledningar att tro, att Johan Tybeck icke
varit alldeles främmande för formuleringen av
skriften. Den unge kaptenen hade varit svår att ha i
rum. Desslikes hade han i livets strider fått vissa
blessyrer som gåvo anledning förmoda att han
icke skulle lämna efter sig någon ättling —
åtminstone icke av den kvalitet som fadern gillade.
Emellertid skulle han, så länge han vore i livet,
alltid bli ett hinder för de fyra av landshövdingen
utvalda gode männen, av vilka icke endast Tybeck
var Swedenborgianismen hängiven. De fyras makt
var ju visserligen enligt fidiekommissförfattningen
nästan oinskränkt, men för dem var det viktigt
att Institutum pro Charitate et Veritate Christiana
göddes utan störande yttre inflytelser, såsom
överklagande av testamentet och långa, dyrbara och
svårskötta rättegångar. Tillägget till
arvlöshetsförfattningen, daterat två år senare än urskriften,
tyder på att gubben ilsknat till — — —
Nu var Tybeck huskatt på Ränningehus mer än
någonsin förut. Han fungerade som ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
