Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man plötsligt se gossen stå med en rotting i handen och ganska
eftertryckligt traktera ett av porträtten med släng på släng.
Det var pappans porträtt och man frågade naturligtvis
varför i allt namn han begick ett dylikt dåd.
Svaret lär kort och gott ha lytt:
»Pappa haj vajit ovetti på mej ...»
— — —
Pappa och mamma hade haft en sömnlös natt på grund av
att unge herrn hade tandvärk, och det var till på köpet natten
före julafton. Man hade dagen före försökt allt som den
tiden stod till buds, när det gällde bota tandvärk. Det var en
ihålig s. k. oxeltand och från apoteket hade man först hämtat
tanddroppar. Hjälpte inte. Så kom någon grannfru med rådet
att köpa galläpple och lägga en bit av det i tanden. Nix!
Samma tjut och samma ideliga gråtande. Nu kom den goda
grannfrun med snus i en sudd. Sudden skulle läggas mot
tanden. »Kväljningar inställde sig», som det officiellt heter, men
ingen lindring i värken. Då återstod att lägga snus direkt i
tanden, en synnerligen vidrig procedur, som till på köpet inte
hjälpte det ringaste. I sin hjälplöshet kom man så att tänka
på det från gamla dagar beprövade medlet — spindelväv. En
tuss av dylikt anskaffades och pillades ned i det värkande
avgrundshålet utan att, naturligtvis, vare sig bota eller ens lindra.
Mamma satte så på vatten till fotbad och unge herrn
bäddades ned. Det blev dock, som sagts, en sömnlös natt för hela
familjen och det återstod ingenting annat än söka
tandläkarhjälp.
Jag skulle tidigt på morgonen följa med pappa till
tandläkaren, den senare en personlighet, jag hade föga eller ingen
aning om. Vad som mest lockade och kom mig att glömma alla
reflexioner, var glädjen att få gå ut med pappa. Det var inte
ofta den nåden bereddes oss barn. Pappa var för resten en
mycket prydlig man. Han var reslig till växten, hade lockigt,
kolsvart hår och eleganta, kortklippta polisonger, som den
tidens herrmode föreskrev. Han gick dessutom alltid i
cylinder och hade livrock, vilket allt gjorde honom finare och
förnämare än de andra papporna i gården. Få gå ut med pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
