Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
I. En enveten pojke. — Hur man botade tandvärk i den gamla, goda tiden. — Ett besök på julmarknaden. — Barnaglädje för femtio år sedan. — Den första slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de mekaniska uppfinningar man begagnar sig av. Vilket som,
vart ha de härliga kryddlimporna tagit vägen? De funnos till
tre och till fem öre, samt smakade härligt med smör på.
Varför bakas icke enkla och dubbla råg? »Kadetterna», tillverkade
av samma deg, kostade fyra öre och voro, även de, härliga med
smör på, men smakade utmärkt utan smör även. Bland
skolbarnen var det mycket vanligt att köpa en »kadett» plus en s. k.
kryddskorpa för femöringen, man fick med sig i skolan. När
man inte köpte sig en tre-öres kryddlimpa plus ett franskt bröd.
De mest utsökta franska bröd bakades av Karstens på
Mästersamuelsgatan.
Mandelbröd funnos till ett pris av två och fyra öre; även den
brödsorten spårlöst försvunnen sedan många år tillbaka.
Och så till saffransbrödet, som nämndes något om här ovan.
Saffransbröd fanns i rätt många former och till olika pris. En
»fläta» kostade två öre, men en saffransbulle stor som en
desserttallrik, kostade tjugufem öre.
Vår tid bjuder på en massa högst smakliga »wienerbröd»,
vackert utsirade och med mycket gott på, men de äldre i
samhället skola nog hålla med om, att, trots det smaken hos oss
människor kunnat i hög grad förändra sig, så — till gamla
dagars enkla mandel- och saffransbröd nå de ej.
— — —
»Skrapbullen» var det öknamn jag hade inom familjekretsen,
jag misstänker på grund av att jag var den siste i den av sju
länkar bestående syskonkedjan.
»Om Skrapbullen snyter och tvättar sig, så ska han få gå
med ut», kunde pappa någon gång dekretera och så fick jag
följa med på små exkursioner utåt Stockholms malmar,
minnesrika färder, ity pappa intresserade sig för allt och kunde
förklara allt.
Bland annat brukade vi besöka stadens kyrkor, vilka noga
studerades, men ej blott själva gudstjänstlokalen, utan även
tornen, dit vi spetade, pappa och jag, på hiskligt branta stegar.
Störst och bekvämast var Ladugårdslands kyrka. Där uppe
var en stor kupol och med den ett duktigt svängrum för
särskilt ringarna. Jag minnes hur man vid vårt första besök just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
