Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
V. Det första teaterbesöket. — Nyttan av den värpande tuppen i gamla A-B-C-boken. — I Nikolai folkskola. — Hur man skaffade sig skollov. — Vi flytta till »Lagårslande», där det bildades ett garde »norska skarpskyttar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ens börja det obligatoriska »rymmare och fasttagare» i
gränder och mörka valvgångar.
Det tillhör historien att förklara det gasens strejkande
berodde av att »det kom luft i rören». Varifrån denna »luft»
kom, visste vi till en början ej. Min äldre bror, som var
kunnig i allt möjligt, förklarade dock till slut att det var någon
illmarig pojke som blåste in luft i rören. Detta, att man själv
kunde förskaffa sig s. k. skollov, diskuterades livligt i
nybörjarklassen och en eftermiddag under en rast, och då ingen såg
oss, fingo kamraterna mig att klättra upp på en stol i
tamburen, skruva loss brännaren och med fulla lungor blåsa i
gasröret. Jobevars, gaslågan i rummet bredvid domnade av, blev
blå och så — låg hela skolhuset i mörker. Jag växte åtskilliga
tum i mina kamraters ögon efter detta »trolleri», men vågade
sedan aldrig själv utföra samma på nytt. Jag hade emellertid
sått ett gott, givande frö, och det inträffade rätt ofta s. k.
solförmörkelser efter denna min första demonstration.
En dag kom det en karl från gasverket, de ganska löst
sittande brännarna togos bort och ersattes med andra, till vilka
man måste ha tång — och det hade vi inte. Skolarbetet
fortsatte från den stunden, vill jag minnas, utan alla ... hm ...
skolförmörkelser.
Några andra minnen har jag icke från det dystra
halvskumma skolhuset på Skärgårdsgatan, för resten blev jag inte
gammal där.
Det hade sagts oss att värden i 79:an ämnade höja hyran, och
nu skulle det absolut flyttas. Man skulle minsann visa honom ...
Bland dem som umgingos hemma fanns det en ung änkefru
Strand, en distingerad dam, mörk, vacker, men också mycket
bestämd, vad jag kunde förstå. Jag hörde ofta talas om
husaffärer och till slut sades det med en viss bestämdhet, att »vi»,
tillsammans med frun i fråga, skulle köpa ett hus på
Ladugårdslandet. Samköpet måtte ha hakat upp sig på något sätt,
ty väl skulle vi utbyta den stora våningen i 79:an mot en annan
i nr 32 Grevturegatan, men huset ägdes då av fru Strand ensam.
Ja, så blev det uppbrott. Ett par bönder på Kornhamn
vidtalades att komma med ett par stora skrindor, de fordonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
