Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VII. Kastellholmen i gamla dagar. — De storartade fyrverkerierna. — De berömda en-kronassexorna på »Blåsut». — Vinternöjena på gamla Ladugårdslandet. — I skolan på Qvartérsgatan och en fasansfull skrivlektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ishackare, och då tog värdinnan resolut själv iskorpen i hand
och började vinterrenhållningen utanför sin ägandes husfasad.
Detta resoluta drag av vår värdinna tilltalade synnerligen
undertecknad och jag bad en dag bevekande att »få hjälpa tant».
Det fick jag, och varje morgon kl. sex möttes vi i
verktygsboden. Att hacka upp en hårt frusen rännsten är ingen dålig
motion på morgonkvisten, det tog sömnen ur ögonen och gav
krafter för hela dagen. Morgonkaffet smakade desslikes
härligt och man kände sig smått självbelåten, när man gick att
möta kamraterna i den kalla skolsalen. Vad hade de gjort?
— Sovit.
Så var det om skolan. Jag hade blivit inskriven i
Ladugårdslands folkskola, som då ännu var delad i två avdelningar,
en på Skeppargatan och en på Qvartérsgatan. Jag kom till
den senare avdelningen och kom i den stränga magister
Lindbergs klass. L. var en reslig man med ett patriarkalisk
helskägg och ingav kolossal respekt. Han hade för vana att spela
fiol till morgon- och avslutningsbönerna, det enda sympatiska
draget hos mannen i fråga; i allt annat var han nämligen en
fasa för oss pojkar, en som »lappade till» för allra minsta
lilla förseelse.
Jag hade, förmodar jag, gjort något språng uppåt och
kommit i en avsevärt högre klass än den i Nikolai, man hade bl. a.
börjat med s. k. välskrivning.
Mitt första försök att fatta pennan här i världen blev
emellertid mycket dramatiskt. Jag tillfrågades aldrig av magistern
om jag varit med om någon lektion i välskrivning. Jag fick
ett pennskaft och blev barskt tillsagd att börja skriva i den
linjerade boken, där varje rad hade en tryckt skrivbokstav,
avsedd att efterlikna. Det var ett S, jag började med. Över
mig stod magistern och det gällde att hålla bokstaven mellan
de bägge linjerna. Jag kom dock en halv millimeter över
linjen och flux hade jag mig en hurril, så pennskaftet for i en
båge långt ut i rummet. Nytt försök, ny hurril — och så
ideligen. Att mannen inte tröttnade! Hela skolarbetet
avstannade och övriga disciplar fingo sig en halv timmes rast
medan jag lappades upp. Där flög pennan och där flög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
