Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VIII. Gamla tiders råa lärarmetoder. — En magister med en hand av trä. Ett farligt handslag. — Livet på Nybroviken i gamla dagar. — Ett härligt minne från gamla Framnäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstgjorda nyporna. Mindre lustigt tyckte dock hans disciplar det
var, när han i ilskan »bytte om hand» och lade till med
trälabben.
De berättade hur noga de följde hans rörelser då han var
i slagtagen. Sågo de något svart vifta i luften gällde det att
blixtsnabbt dyka ned med huvudet.
Man tycker att dylika onaturligheter skulle ha påtalats, men
ingen ingrep och så gick slagverket obehindrat, med eller
utan trälabb.
— — —
Innan vi lämna kapitlet om vinternöjena, till vilka
»handpåläggningen» i skolan hörde som ett slags värmande medel,
få vi ej förbigå skridskoåkningen på gamla Nybroviken.
Där blev en gång under senare decennierna ordnade
skridskobanor, som voro ofantligt populära och ännu i dag torde
saknas av många. I början på 1870-talet var det ej entré på
Nybroviken, eller åtminstone betalade man när man så ville.
Arbetslösa karlar hade tagit för sig en viss bit var, vilken
de fejade och höll ren och där de fingo en frivillig slant för
hjälpen att spänna på skridskor eller där de själva hyrde ut
sådana, särskilt de populära skridskor, som kallades Jackson
Hainare. Vi pojkar hade vida enklare don, vi hade
»träbraller». På en rödmålad bit trä, formad som skosulan, satt ett
enkelt järn. Några remmar höllo det hela någorlunda kvar,
allt så enkelt som möjligt, vilket ej hindrade att många av
gamla dagars berömda s. k. konståkare hade tagit sina första
insteg på just de gamla »träbrallerna».
Här svängde man nu muntert om på s. k. stålsko och gjorde
»ytterskär» och »innerskär» men mest »rovor». Roligt var
det emellertid så länge man fick vara i fred på sin isplätt,
men det var gott om fridstörare och värst voro
Djurgårdspojkarna. När bärsärkalynnet gick dem i blodet, gjorde de en
corps visit nere på Nybroviken. De kommo som hunner och
vi småpojkar fingo brått i land; ibland hunno vi inte ta av
»träbrallerna», det var bara att gno. En trupp på 20—30
djurgårdare gjorde på ett par minuter rent hus på banorna och
så gåvo de sig av igen efter »väl förrättat värv».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
