Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
VIII. Gamla tiders råa lärarmetoder. — En magister med en hand av trä. Ett farligt handslag. — Livet på Nybroviken i gamla dagar. — Ett härligt minne från gamla Framnäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lagårdsgärle», vilket jag ej skulle återse förr än många år efteråt,
då som kunglig beväring vid Svea livgarde.
— — —
Och så några rader om när jag första gången satt i en båt.
En riktig båt, ej en så’n där skorv, roddarmadammerna sutto
och kajkade fram mellan Röda bodarna och Riddarhusgränd.
De roddargummorna gladde oss nog och deras tydligt visade
förakt för det uppväxande släktet kom oss att spela dem mer
än ett spratt vid landningen, som t. ex. att oförmärkt peta
ut en åra i Strömmen och så gno Riddarhusgränden upp, allt
under gummornas mustiga utrop. Nej, här gällde det en fin
roddbåt, en bättre mans båt.
Mamma och jag hade kommit ut till någon bekant familj
på Framnäs. Stället i fråga, nu helt visst lika okänt för
flertalet som det är sällan besökt, var under åren, detta gäller,
en hel liten kåkstad. Där lågo fina villor och låga
fiskarstugor huller om buller. Det hela nästan något à la Hagalund,
men vid sjön, vid den härliga Brunnsviken. Tänkom oss en
stadspojke, som för första gången kommer utom staden, till
en sjö med gröna stränder, vilket jubel längst inne! Det var
helt enkelt en drömvärld. Här var det annat att sitta och
plaska än i rännstenen hemma på Grevgatan eller i
vattentunnan under kranen på gården. Vi brukade ofta »segla» i
rännstenen utanför porten, men då var det tomma
tändsticksaskar som man riggat upp med papperssegel, här ute på
Framnäs hade pojkarna segelbåtar som voro lika riktiga diton, här
var vattnet stort och grönt — hur annorlunda mot där hemma
i rännstenen ...
När pojkarnas smäckra små segelbåtar gingo för långt ut,
satte de sig i riktiga roddbåtar och foro efter sina leksaker
ute på vattnet.
Och så var allt så stilla och ljuvligt här ute. Här fanns
träd och blommor, grönskan var så obeskrivligt sagolik mot
allt det gråa inne i staden. Här var vackert, där var fult.
En avundens tanke störde kanhända den stora, stora
glädjen — den i det inre gnagande frågan varför dessa pojkar
skulle ha det så bra, få leka vid sjön hela dagen och med fina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
