Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
IX. Gamla »skojargården» får furstliga besök. — Våra lekar förläggas till Klara kyrkogård. — Pojkslagsmål. — En pojke, som de försökte rycka byxorna av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åkerberg tog och log ... Hade inte rastklockan ringt, hade
exekutionen räckt ännu en timme.
Jag har ofta träffat Åkerberg sedan dess och var gång
man nämner ordet »flatta», så ler han.
Men nu kan han våga le, ty hans plågoande ligger sedan
länge i graven.
— — —
Nästa termin hade vi en lärare, en hjärtans snäll man,
kanske litet för, vad vi kallade, snobbig i klädsel och
uppträdande, men allas vän. Det var med vemod han såg
överlärarens hand dansa i luften, själv behövde han aldrig ett
ögonblick gripa till den sortens medel.
— — —
Ännu ett pinnhål upp på skolstegen, och man sade oss att
den nye magistern, vi skulle få, hade slitit örat av en pojke
i Adolf Fredriks skola. Han motsågs på den grund med en
viss, lätt begriplig respekt. Helt visst var historien uppdiktad.
Mot oss var han en utmärkt lärare. Han rörde aldrig någon
av pojkarna i agande syfte. Han blev också så småningom
ofantligt avhållen och behövde icke mer än se på en syndare
— den på så sätt tillrättavisade gjorde allt för att återvinna
sin magisters förtroende.
Jag tror personligen icke på ägans nytta. Inte ens som
familjefader tror jag på samma, man kommer nog längst med
ett vänligt ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
