Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
X. I Gjörckes gamla simskola. — När magistern måste hoppa i sjön. — Undertecknad på god väg att drunkna. — Ett skuggspel och en brandkårsutryckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han höll styvt på att man skulle doppa huvudet först, och
mången syndare, som var på väg att ge sig upp ur vattnet,
kunde i all vänlighet bli tagen i kalufsen, var samma kalufs
torr, ja, då kunde slarvern få sig en knuff så han ramlade i —
och blev ordentligt våt.
Som bevis på den gemytlighet, som rådde mellan lärarna och
pojkarna kan följande förtjäna ihågkommas:
Några pojkar höllo liv uppe på »kandidaten» samt
upptäcktes av Köhler.
»Ge er ned ifrån hyllan!» skrek han.
I stället för att hoppa i vattnet, gnodde bytingarna upp ännu
en trappa till den så kallade »magistern» och fortsatte nojset.
Nu brast Köhlers tålamod, och han gav sig resolut upp för
trappan. När han stod där uppe i all sin glans, då — hoppade
pojkarna naturligtvis i vattnet. Köhler tittade ett slag ned i
vattnet efter dem, och så beredde han sig att gå trappan ned
igen. Men då var det vi, småknattar, som togo del i spelet.
»Köksa!» ropade vi med full hals.
»Köksa» var titel på den, som av feghet ej vågade ge sig i
vattnet efter att en gång ha beträtt trampolinen. Köhler
fattade hastigt galoppen. Här var inte att tänka på den
välpressade kavajen och den fina dressen i övrigt, här gällde det
prestigen, och som han stod kastade han sig på huvudet i det våta.
Oj, sicket ett hurrande, när han kom upp till vattenytan. Det
var pojkarnas ljudligt tillkännagivna belåtenhet med en
avhållen lärare.
Personligt har undertecknad ifrån tidiga år haft en betydlig
respekt för vattnet. Min äldste bror gav mig en försvarlig och
lömsk doppning redan första gången jag stiftade bekantskap
med det stora badvattnet, och dessutom har jag en gång varit
så nära min våta grav, som jag kunnat komma.
Det fanns gott om badinrättningar i gamla dagar. Bl. a.
var »Myntet» en mycket populär anstalt. Den låg vid Norr
Mälarstrand nedanför Kungliga Myntet, därav namnet. Innan
jag ännu visste vad simning var, brukade jag följa kamrater
till »Myntet» och plaska i den grundare bassängen. Men
naturligtvis var det allra roligast att stå invid den djupa bassängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
