Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XII. Ett sällskapsspektakel på snickarns vind. — Tyska kyrkan brinner. — En annan stor eldsvåda. — Vi mista vår pappa. — Jag slutar skolan och kommer i »tandläkarlära»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Undrar om allas vår Hjalmar kommer ihåg dessa kvällar i
snickarverkstaden på Lutternsgatan?
Vi andra småttingar, vi, som inte voro »underbarn», för oss
fanns ingen plats vid teatern i fråga, annat än i salongen,
förstås.
— — —
En natt stördes undertecknad i sina teaterdrömmar av ett
våldsamt klockringande. Alla stadens klockor klämtade och
ringde. Det var Tyska kyrkan som brann. Natten mellan den
6—7 oktober 1878.
Mina bröder rusade förstås upp och ut, men undertecknad
fick vänta på underrättelser till dagen därpå, då det berättades,
att branden hotat ödelägga hela Staden mellan broarna och
alltså gamla 79:an Västerlånggatan med. Man trodde nämligen
att tornspiran skulle ramla ned bland kåkarna i gränderna.
Lyckligtvis avvärjdes faran, den största eldfara som någonsin
hotat Gamla staden.
Jag hade då redan hört omtalas en stor eldsvåda, den i
Palinska huset på Gustav Adolfs torg, varvid en mängd
människor skadats. Jag hade t. o. m. varit vid brandstället dagen
efter, och även nu stretade vi pojkar i väg för att se resterna
av det stolta kyrkotemplet. Att det gått så lyckligt, det gjort,
tillskrevs just vår några år före nyinrättade brandkår och dess
energiske chef Hollstén. Kåren skulle emellertid få ett nytt
ordentligt elddop samma år. Det var när Eldkvarn brann. Den
branden inträffade på eftermiddagen, så att det unga
Stockholm hade gott tillfälle att skåda det mäktiga eldhavet.
Eldkvarn låg, som endast de yngsta behöva upplysas om, där vårt
storartade Stadshus nu ligger. Det var en vanlig ångkvarn
och i kvarnens rika sädesförråd var det också elden härjade
som mest. Ett fruktansvärt eldhav bredde sig över Mälaren
och närmaste trakten kring brandstället. Särskilt fruktade man
för det närliggande Serafimerlasarettet, men »gud var god»,
som det heter, och elden kunde hållas inom måttliga gränser.
Vad som särskilt ihågkommes från denna eldsvåda, var de
stora skaror duvor, vilka kretsade över eldhavet. Man förstår,
att det var gott om fågelbon i detta fåglarnas sannskyldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
