Rännstensungar och storborgare / 102 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XIV. Minnen från lästiden. — Vega anländer till Stockholm. — Den vackraste eklärering, man bestått huvudstaden. — Djurgårdsteatern sommaren 1880. — Ett trevligt uppdrag för en teatertokig pojke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visst i andras ögon gåvo oss ett övermåttan komiskt utseende.
I våra egna ögon voro vi emellertid riktiga snobbar, tyckte
vi, ej minst kanske på grund av att vi även för första gången
i livet hade nattkappa och stärkkrage. Stärkskjorta tror jag
ingen ens tänkt på i sina drömmar. Allting var dessutom nytt,
och man tyckte man rent av klädde Strandvägens enkla
trätrottoar, när man flanerade ut till Djurgården, målet för »hela
Stockholm» på den tiden.

Hörnan av Strandvägen vid Nybron.

Man byggde visst då det första huset på Strandvägen, 25:an,
och jag minnes hur ännu många år efter man endast sade
»huset på Strandvägen», när man hänvisade till 25:an.

Från hörnet vid Artillerigatan, där Telenius’ målarverkstad
var inrymd samt från grannen intill, Carl Anderssons
ångvedsågeri, det första i sitt slag i Stockholm, förde en
trätrottoar med fem plankor i bredd ut mot Djurgården. Förbi
gardesregementenas gårdar och förbi den s. k. Gardistparken
alldeles vid Djurgårdsbron.

Väl över den gamla skrangliga Djurgårdsbron, hade man
ett stort stenhus på vänster sida, vilket ännu som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>