Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVII. Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev så småningom frisk, men numret ströks från programmet
och man hade liksom en känsla av att Mosebacke var sålt åt
makterna.
De senare åren ha dock, lyckligt att omtala, varit
gynnsammare i ödesväg, synes det, och särskilt tycks det som den nu
ombyggda och av Isac Grünewald dekorerade gamla Folie
Bergèresalongen skulle få ett lyckligare öde, än man vågade
hoppas kort efter dess invigning den 15 oktober 1887.
— — —
Ett dödsfall, vilket samtidigt med kapten Rollas förolyckande
väckte mycken förstämning här i Stockholm, var Frans
Hodells bortgång pingstdagen 1890. Undertecknad var släkt
med den populäre författaren i så avseende, att våra mammor
voro systrar. Emellertid hade jag aldrig vågat uppvakta den
på sin tid mäktige skämttidningsredaktören med de alster, jag
totade ihop, jag var rädd att få ett avslag, och jag har
dessutom alltid haft aversion mot att tränga mig på människor,
särskilt de människor, vilka kunde på något sätt känna sig
bundna att göra tjänster. Jag har föredragit att stilla larva
framåt och när jag nu står på den lilla plattform, jag
tillkämpat mig, vet jag med mig själv, att jag inte, stort sett, haft
några mäktiga hjälpare att tacka för att jag står där jag står.
Ingen har, vad man säger, hållit mig under armarna, ingen
har heller skuffat mig framåt, man har köpt vad jag
producerat och köparen har i allra flesta fall varit den som haft
största skäl att tacka. Man har sagt mig, att jag hade en så
pass förnäm gudmor, som skådespelerskan Gurli Ulf, i unga
dagar Gurli Åberg, hon kom själv aldrig ihåg det, och hon
gick i sin grav utan att ha blivit påmind om det s. k.
gudmorsansvaret.
Frans Hodell såg jag första gången i mitt liv på pappas
begravning den 14 januari 1879 och det faller av sig självt, att
en teatertokig pojke skulle med ögonen sluka den mäktige
mannen. H. stod då i sin glans. Han hade sin glada teaterbana
bakom sig, hade rätt att vila sig efter en produktion, som väl
översteg 100-talet pjäser samt var nu redaktör för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
