Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVII. Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när den populäre folklustspelsdiktaren, den avhållne
ordensbrodern och glade skämtaren överlämnades åt förgängelsen i
krematoriet.
Endast de närmaste mötte vid stoftet ute i stora gravkapellet
på Norra kyrkogården och ingen sång ägnades den, som i sin
hälsas dagar sjungit för så många tusenden. Den gamle barden
Filip Tammelin läste upp några enkla avskedets ord, det var
allt ...
Man ska veta dö på passande tid och dag. Inte på
sommaren, då äro alla på landet, inte på vintern, då riskera ens
vänner sina egna liv. Inte på hösten heller, ingen vill traska i slask
och väta.
Våren, om den är vacker, är inte pjåkig. Notabene, att inte
begravningen utsattes till en lördag nära landsutflyttningen.
— — —
Den Frans Hodellska natthungern talade man gärna om
hemma i familjen, och det beskrevs hur H. i unga dagar
kommit hem en natt och ivrigt sökt något att äta. Han hade i
kakelugnsnischen funnit ett fat med lungmos, som lär ha smakat
förträffligt.
Dagen efter var det ett värre stå i i familjen, någon hade
nämligen ätit upp Fylax’ lungmos, en något ankommen
kvarleva från förra veckans matsedel ...
Änskönt Hodell, som sagt, redan vid unga år skrivit bortåt
ett hundratal teaterpjäser, lär han ha varit rätt så svår att få
till arbete. Vid ett tillfälle, då han lovat teaterdirektör Ludvig
Zetterholm ett manuskript, måste denne resolut vända sig till
Hodells överbefäl vid skarpskyttarna och utbedja sig
arresteringsorder på den tröge författaren. Och en söndag ställdes det
verkligen ett par skarpskyttar utanför H:s dörr, han bodde
då i Lambyska verket, meddelande, att herr författaren kom
ej ut, förrän han fullgjort sina åtagna förpliktelser gent emot
sin direktör.
En kväll längre fram i tiden, det var en bister vinterkväll,
för resten, kom H. hem från något galej fint åkande i hyrvagn.
Väl framme, stegade han mot porten och tänkte trassla sig upp
i sin säng, då hyrkuskdrängen ropade på betalning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
