Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVIII. Knoget för brödfödan börjar. — Jag vill bli tidningsman, men blir tidningssättare. — Redaktör blir jag i alla fall. — Min första revy och det öde den fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med detta blad, en slags andlig profoss vad det gällde att risa
de lokala fel, man upptäckt under den gångna veckan. På vers
och prosa, med eller utan »gubbar».
Man kan ju skratta åt denna naivitet, men helt visst var
publikationen i fråga ett utslag av den obetvingliga skrivklådan
hos utgivaren. Författa skulle han och utlopp för fantasien
måste han också ha.
Allt emellanåt försökte redaktören i fråga dock med intrång
även i mera »riktiga» tidningar. »Fria Ordet» hade saligen
avsomnat, men från Normanska tryckeriet utgavs dels »Tiden»
och dels »Gotlänningen», och till bägge insändes bidrag under
olika signaturer. Det kan betraktas som en ödets underliga
tragik, att jag själv en gång fick sätta brevlådsmanuskript med
ett till mig själv riktat — nekande svar.
Men jag fick ej min fantasis barn tryckta och införda i de
här nämnda tidningarna, var jag man för att skapa mig egna
publikationer, och bland gamla minnen från denna tid har jag
två tryckta tidningar, vilka jag icke allenast redigerat och
författat texten till, utan även satt, tryckt och, vad den ena
beträffar, dragit pressen, när publikationen i fråga skulle tryckas.
Men det var icke allenast tidningsarbete, som upptog min
tid, min fantasi. Jag knåpade ihop en revy även. Min första
revy. Att den inte blev uppförd är mitt eget fel ... Jag fick
den inte färdig förrän ett gott stycke in på nyåret. Men jag
fann emellertid på råd.
Den tiden kunde man i Dagens Nyheter under strecket och
som följetong få läsa små revyer, uppförda såväl som icke
uppförda. Där skulle mitt »manus» passa, tyckte jag. Det hette
»En världsprocess» och var enligt tidens sed i en akt samt
framställde Gamla året, det var 1883, Nya året, Tiden och hela
ståten. Där funnos »körer och kupletter» plus allt det som den
tiden skulle finnas i en revy, bl. a. en oändlig lång slutkuplett,
i vilken årets händelser begabbades på övligt sätt.
Den blev, förståeligt, ej tryckt, men redaktionen hade
vänligheten att i »Brevlådan», det var den 9 januari 1884, skriva:
»Anonym: Rätt många roligheter, men skulle ha behövt större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
