Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXI. Något om Helga de la Brache och hennes landstingsman. — När man »ex'cerade» för 40 år sedan. — Egen uniform, eget tält samt stor, egen »ammunitionskällare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livet ... Man skulle ju vara borta i hela sjutton dygn ...
Därför denna halvt vemodiga supning i Berns.
Emellertid eldades man så småningom. Musiken var
outtröttlig med sina krigarsånger, och efter mest varje skulle man
stå upp och göra honnör. Honnör för konung och fosterland,
honnör för hela kungliga huset och dess anförvanter, honnör
för August Meissner, honnör för källarmästaren ...
Och klockan sex morgonen därpå skulle »helvetet börja».
Utanför kaserngrindarna samlades hela kontingenten,
stadsbeväringar och »bassar», i en klunga. De senare mestadels endast
uniformerade på huvudets vägnar. En mössa ansåg man sig
alltid liksom tvungen att ha som utrustning. Och så
»putellen». Det är bedrövligt att omtala, hur illa berusade vid sin
ankomst dessa våra unga fosterlandsförsvarare voro förr i
tiden. Alla kunde inte omhändertagas, men många fraktades
direkt till arrestlokalerna, och där sutto ett flertal kvar när
»excisa» var slut och det var tid för andra att resa hem igen.
Det blev naturligtvis extra övningar för slarvarna. De, som
under själva exercistiden burades in för ett och annat, övades
i en särskild tropp och hade sålunda ingen s. k. surkål att
äta upp.
Först erhöll man sina kronans uniformskläder, de där man
försökte få så illa passande som stod till. Att gå klädd som en
komplett Pelle Jöns ansågs övermåttan lyckat, och mer än
en sprättade loss skärmen på den s. k. Jannemössan, eller
gjorde man annan åverkan på persedlarna, för att bli än mera
komisk. Man skulle ha kunnat taga det hela för en ren
maskerad, om man så velat.
Alla kunde dock inte få kronans kläder. Som t. ex. vännen
målaren Herman Feychting, vilken redan som yngling var så
pass korpulent, att han väckte uppseende. Herman gick
småskrattande omkring bland oss i flera dagar. Civil och utan
tjänstgöringsplikt. Man måste nämligen sy kläder åt honom.
Vad han avundades av oss »stackare», som voro tvungna att
trava på Gärdets nötta gräs medan han, Herman, kom och
gick som han behagade.
Man handskades, som sagts, rätt så vårdslöst med kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
