Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXII. Om beväringsliv i gamla dagar. — Hur man väcktes och hur törsten släcktes. — Den »förfärliga ex'cisen». — Ett djärvt tilltag ... för att möta flamman. — Vi få strängare befäl. — En major i sino prydno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krukor och kärl, för att söka få en slick med av överflödet. Men,
fanjunkaren dekreterade att svinmatstunnorna skulle bevakas,
för att inte människorna skulle komma åt svinmaten.
Densamma utgjorde nämligen fanjunkarens sportler.
— — —
Det hade skett en nyindelning av Stockholms olika rotar,
och vi, som första året exercerat på Svea garde, överfördes
året efter till Andra gardet, varmed följde, att vi måste låta
sy om våra uniformer. Det gula på kragen, axlarna och vid
armlederna ersattes med rött och i stället för »saffransflätor»
voro vi nu »rödstjärtar». I exercis väg betydde det föga, men
vi fingo annat överbefäl.
I stället för den hjärtans fine majoren Frans v. Heland,
kompositören (död på våren 1923), fingo vi major Dævel,
och den hade sannerligen inte namnet för ro skull. Han höll
redan en av de första dagarna ett dundrande strafftal till i
synnerhet den s. k. herrbeväringen. Han hade upptäckt, att
det brann ljus i ett av de enskilda tälten samt att man satt
och spelade kort i tältet ... Nu ville han upplysa oss om att vi
»inte längre voro vid Svea garde och fingo göra som vi ville ...»
Han skulle — och här drog han till med en kraftig ed — lära
oss veta hut, och finge han se ljus i ett tält, skulle han
egenhändigt riva upp tältet med både tältpinnar och brädgolv ...
Det var början det ... Nå, ett par tält blevo också
upprivna, om »egenhändigt» eller ej, minnes jag icke, och tältets
herrar för resten av exercistiden inlogerade i kompanitälten.
Major Dævel var en sträng herre, som hade manskapet
fullständigt i sin hand. En gång berättades det, kom han mitt
upp i ett militärslagsmål ute på Djurgårdsslätten, varvid han
upptäckte, att det var »saffransflätorna» och »rödstjärtarna»,
de senare hans egna pojkar, som slogos. Han rusade då mitt
in i högen mellan de kämpande och lyckades få så pass
respekt, att han kunde driva de sina i flock hem till kasernen.
I sanning ett ovanligt kraftprov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
