Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXIII. Jag blir »tanddoktor» och försöker dra ut en tand på ... en tandläkare. — Teatergrillerna spöka trots allt. — Mitt första teaterstycke uppföres. — Om Folkteatern i gamla dagar. — En vänlig och en ursinnig kritiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig icke på scenen närvarande, men jag ska framföra
publikens tacksamhet».
Och allihop skreko vi: bravo ! ...
Efteråt träffades direktören och författaren vid en toddy
i Blanchs kafé och därvid diskuterades först och främst
författarhonoraret. Jag föreslog själv tio kr. i ett för allt och fick
det kontant. Hade direktionen begärt tjugu — för den
uppförde stycket, hade den fått det. Man diskuterade även vad
kritiken skulle komma att säga. — Den enda, som offrade några
rader på stycket, var den omnämnde s. k. grisredaktören.
Men den tiden var det ytterst sällsynt att man skrev
recensioner över vad den unga Folkteatern gav. Den förste
ansedde kritiker, vilken ägnade teatern i fråga en smula
uppmärksamhet, var märket —x—n i Nya Dagligt Allehanda
(redaktör Arvid Axelsson). Någon gång då och då förekom
en recension, och vilket nu denna kritik var rosande eller
tvärtom, så mottogs den med glädje av den lilla ensemblen
på Ladugårdslandstorg. Den kritiken visade att någon fann
prestationen åtminstone värd — kritik.
En gång hade man däruppe, för att söka bli jämställd med
andra teatrar i huvudstaden, särskilt tiggt en bekant kritiker,
redaktör Victor Sjöberg, göra sig omaket att besöka teatern
i fråga. När den mäktige kom, var ett enskilt litet rum
iordningställt för hans räkning, precis som hade det varit en
kunglig, man väntade. Direktören i egen person mottog vid
dörren, och inne i det lilla rummet fanns allt gott i bufféväg
dukat, särskilt fanns där sprit och likörer, ity teatern hade
endast s. k. kaférättigheter. Och den käre Victor S. lät sig
gotterna väl smaka samt behagade under mellanakterna uttala
sig mycket berömmande om aftonens prestation.
Programmet var slut och man skyndade hjälpa på med
ytterplaggen. Då, himmel och elände, voro den mäktiges
galoscher puts weg. Obeskrivlig uppståndelse. Den inbjudne,
som var mycket prudentlig av sig, råkade i raseri. Hans nya
galoscher. Naturligtvis skyndade man sig förklara, att ett
nytt par fotfodral skulle anskaffas dagen därpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
