Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXIV. En kostlig premiär på gamla Folkan med en ursinnig artillerist som hjälte. — Om hur »O, Charlotta, Charlotta, Charlotta» föddes. — Om en revy som det var svårt ta' döden på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hade »skräddaren i låda», som han älskade kalla sig,
plötsligt anlänt pr ångbåt till Stockholm, upptäckts och skulle
förevisas på fru Haberkorns Alhambra.
Mitt på blanka förmiddagen, och medan jag som bäst höll
på med mina medmänniskors tandpina, kommo d. v.
regissören på Alhambra, skådespelaren Axel Sernqvist, jämte
teaterns kapellmästare Sven Ehrling med en flåsande begäran,
att jag på minuten skulle skalda ihop något om skräddaren
i fråga, något som Axel Sernqvist kunde sjunga på kvällen,
när skräddaren och lådan skulle visas på scenen.
Det var lätt nog den tiden och efter en liten stund gingo
herrarna med kupletten och jag var en tia rikare.
Mannen med lådan uppträdde, verserna sjöngos och
etablissemanget hade mycken glädje av alltsammans.
Sedermera lät Herman Zeitung någon god vän smussla sig
ombord på ny lådfärd till ett annat land där han på nytt blev
besjungen, som varje storman och upptäcktsresande förtjänar.
Hit till Sverige kom han aldrig mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
