- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
182

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXV. En publikgunstling. — Han ville till cirkus, men hamnade på kontor. — De första stegen på varietétiljorna. — Mot höjderna. — En ödesdiger Finlandsturné. — I dödens famn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



XXV.</table>

En publikgunstling. — Han ville till cirkus, men
hamnade på kontor. — De första stegen på varietétiljorna. —
Mot höjderna. — En ödesdiger Finlandsturné. — I
dödens famn.


Stockholm hade blivit komplett varieté-tokigt. Här var
under åren 1888—1891 varieté i snart sagt varenda knut. Det
hela hade börjat så blygsamt där uppe på Mosebacke och med
några enstaka artistuppträdanden i Blanchs av bl. a. Elis
Sandelin och John Nordström samt Hanna Ewertz i Berns. På
somrarna hade Stockholms Tivoli synnerligen förstklassiga
föreställningar, men med att den ståtliga Sveasalen 1889
inrättades till varieté, var gärdet upprivet. Alhambra och
Novilla ute på Djurgården begynte ha öppet året om, t. o. m. i
den gamla cirkusen vid Grevturegatan började man »varietéa».
En särskild tidning, »Varieté», utgavs av Alma Rek (Hjalmar
Ekeroth
, död 1907), och teaterartisterna gingo massvis över
till den bättre betalade »nykonsten». I samma ryck kom Sigge
Wulff
, kom Bianca, kom Lars Bondeson och en hel hop andra.

Här en liten kort erinran om den förstnämnda, Sigge Wulff,
förvisso en av de mest avhållna, mest firade kuplettsångare
Sverige tills dato haft:

Bror Sigfrid Lindgren eller »Sigge», som man allmänt sade,
hade tänkt bli affärsman och i det syftet varit i Hamburg
åtskilliga år, men han var en sällskapsbroder som få, sjöng till
luta och trakterade pianot på ett synnerligen glatt pojkaktigt
sätt. Han kunde desslikes imitera och uppträdde gärna. Icke
underligt alltså att han i denna varietégalna tid drogs med i
strömmen och lät sig lockas av en moster, fru Schmidt, vars
man hade ett bekant resande musikkapell, att följa kapellet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free