Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXV. En publikgunstling. — Han ville till cirkus, men hamnade på kontor. — De första stegen på varietétiljorna. — Mot höjderna. — En ödesdiger Finlandsturné. — I dödens famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter Finlandsturnén, var han sig inte mera lik, påstods det.
Undertecknad var då i Tyskland sedan mer än ett halvår och
fick sålunda ej vara med om de första stora ovationerna i
Berns i den då ännu nya, fräscha salongen. Jämte Bianca
och hennes obetydlige man, Desroches, fyllde han ut hela
programmet och salongen var fullsatt kväll efter kväll, det kan
tilläggas av en publik, vilken förut ansett sig alldeles för fin
att besöka etablissemanget i fråga, hur populärt det den tiden
än var. Han hade nu kommit upp i societeten, den gode Sigge.
Han uppvaktades även av de finaste titelbärarinnor samt
uppträdde med glans på flera stora basarer på Börsen.
Men det gick hastigt utför i hälsoväg.
Undertecknad kom åter till Sverige och Stockholm i slutet
på december 1891, och en av de första dagarna i januari
skyndade jag ned till Berns för att se min gamle bekanting,
numera vorden en ryktbarhet.
När jag passerade etablissemanget från Näckströmsgatan,
stannade just en hyrvagn och ur den steg med viss möda en
pälsklädd herre, vilken tog sig in i Berns. Något inombords
sade: det är han! Och det var Sigge Wulff. Men vilken
Sigge! En smått böjd, av sjukdom blek man, mager och
girigt hållande ihop pälsen, så att ej minsta vindpust skulle
smyga in.
Mötet blev emellertid det hjärtligaste. Jag skulle med upp
i logen och dricka ett glas champagne. »Champis» var det
enda han drack, men det i så mycket större kvantitet. Det
uppehöll honom helt enkelt, gav honom kraft att uppträda, gav
honom möjlighet att hålla sig uppe de stunder han var ifrån
sängen. Icke underligt alltså, att han med sådan, man kan
säga, inre övertygelse sjöng sin bravurkuplett av Alma Rek:
»Att vara med om slik kampanj,
det är förtjusande.
I glädjen bjöd jag på champanj —
det blev berusande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
