Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVIII. Det minnesrika Nürnberg. — Jag blir på det vänligaste mottagen av min nye doktor. — Söndagsvandringen i Nürnberg och en avstickare till München. — Jag får gå »brandvakt». — Uppträder slutligen som en slags pajas på en Bockbierfest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Nürnberg kommo vi sent på kvällen och det var inte
annat för undertecknad än taga in på ett billighetshotell.
Tidigt på morgonen stod jag så inför min nye doktor, en jätte
till figuren, men en sällsynt god människa. Han hade stort,
rätt så tovigt helskägg samt guldglasögon och föreföll vara
sträng, men jag kom snart underfund med att jag funnit en
utomordentligt fryntlig principal, en »rar» man, som man
brukar säga. Han visade mig det rum jag hade att mottaga
de mera lättskötta patienterna i samt ateljén för det s. k.
tandsnickeriet. Som medicine läkare och Nürnbergs
förnämste tandläkare, ägnade han sig synbarligen mest åt
tandfyllningar och finare guldarbeten, varjämte han utförde en massa
tanduttagningar med bedövning av kloroform, vilket han, som
medicine läkare, hade rätt till. Det kunde förekomma ett
tiotal dylika bedövningar pr dag, och det var sannerligen full
sysselsättning för en assistent endast att medverka vid dessa.
För övrigt sparade han sig inte. Klockan 8 började praktiken
och höll i till klockan 12, varefter följde en middagsrast till
klockan 2, då ny mottagning vidtog, som höll i till kl. 7. Det
mesta tog doktorn på sig, då det nämligen ej fanns andra än
undertecknad och en gammal städerska, vilken senare hade
att sköta spottkopparna samt när det var fråga om
bedövningar hjälpa damerna med att lossa band och knyta till
samma band.
Samma snälla städerska hade genast vid min ankomst
skickats ned efter två sejdlar, och sedan doktorn önskat mig
välkommen, förklarade han, att den ena sejdeln var min, om
jag då och då ville tillhandla mig en slunk av det härliga
bayerska ölet.
Och så fick jag under fritimmarna, särskilt på söndagarna,
då praktiken slutade redan klockan 2 på dagen, se det
berömda Nürnberg, se och lära mig beundra, ja lära mig älska
staden. Det var nämligen med verklig vördnad jag trampade
dessa gator, där varje sten så att säga berättade en historia.
Från min barndomstid hade jag lärt mig hålla av Staden
inom broarna, och mycket i Nürnberg påminde om gamla
Staden i Stockholm. Här var endast oändligt mycket mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
