Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXVIII. Det minnesrika Nürnberg. — Jag blir på det vänligaste mottagen av min nye doktor. — Söndagsvandringen i Nürnberg och en avstickare till München. — Jag får gå »brandvakt». — Uppträder slutligen som en slags pajas på en Bockbierfest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan var lite över tre och man hade inte hunnit stänga
kneiperna, när min vän vaknade och väckte mig.
Jag hade alltså tre timmar att »gå brandvakt», ty hem var
det intet skäl att gå, nyckeln var minsann så väl inslungad,
att ingen utifrån kunde nå den.
— — —
Tre timmar i smällkall höstnatt, klädd i en tunn rock och
med tre pfennig på fickan. Det var i sanning ett snöpligt
slut på en lustresa. Men jag fick se München på natten även,
och kanske var det värt något. Emellertid var det skönt att
sedan få komma in på stationen och få sitta i väntsalen en
stund.
Slutligen gick tåget, och jag har ingenting annat att
tillägga, än att jag omedelbart som jag kom till Nürnberg, sände
min andel till min vän, för utlösen av rocken och att han —
gladeligen gick till Hofbräu med pengarna. Slutligen
skickade jag hela summan med ränta och ett synnerligen skarpt
brev med många hotelser. Rocken kom också, men utan en
förklaring; då hade november emellertid hunnit gå in och
jag en tid fått gå och ordentligt frysa i min tunna underrock.
— — —
För resten gjorde jag i den ulstern en oväntad lycka på
en kneipe i Nürnberg en söndagsförmiddag.
Det var under den s. k. Bockbiersäsongen, då bayrarna inte
dricka annat öl än Bockbier och detta under särskilda
högtidligheter. Man har bl. a. öppet varje söndagsförmiddag och bjuder
då på musik och sång, unison sång. Det är de mer eller mindre
påstrukna gästerna, som sjunga, ackompanjerade av ett
särskilt huskapell. Digra häften med de mest populära liederna
säljas, och värden på stället, vilken under dessa fester anför
kapellet i egen hög person, anger vilka sånger som böra sjungas.
Det hela är kort sagt en veritabel öl-orgie i en rökig lokal, fylld
av larmande, halvfulla människor.
Och i den societeten gjorde undertecknad entré en
söndagsförmiddag. Jag skulle studera livet under Bockbierfesten, och
jag kom in, klädd i min långa, mäktiga ulster, ett av allt att
döma av bayrarna aldrig skådat plagg. Men huvudsaken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
