Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXIX. »Fall ur praktiken.» — Ett spännande äventyr i mottagningsrummet. — Jag längtar hem, men är på vippen att få stanna för alltid i Tyskland. — Äntligen hemma igen! — Ett gemytligt ungkarlsliv. — Till slut en pikant liten historia om en äkta man på avvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekommendation till Wien och så får ni se och njuta av vad
världen ger ...»
Han talade, tyvärr, för döva öron, och jag gjorde allt i
ordning för att fira julen hemma i gamla Sverige. Så när
hade dock ödet satt p för den drömmen. Jag fick en
blodförgiftning i ena hälen på grund av för trånga skodon och gick
illa haltande från och till mitt arbete. En dag kom jag bra
sent och doktorn mötte mig med ett gemytligt: »Guten morgen,
siebenschläfer!»
Jag omtalade orsaken och med ens blev det fart i mannen.
Han körde hastigt ut en patient, som han plomberade en tand
på, samt fick mig in i operationsrummet. Det befanns att
ådern på vänstra foten var ansvälld ett gott stycke uppåt benet,
och utan vidare öppnade doktorn med ett kraftigt snitt den
farliga varhärden.
Jag tror knappast min egen far skulle mera omsorgsfullt ha
skött mig under dagar och veckor än denne min principal
gjorde. Han pysslade om mig på alla upptänkliga sätt och —
jag kunde resa till mitt kära Sverige, dit han, som han
sedermera sade, aldrig trodde jag skulle komma ...
Det blev ett synnerligen varmt avsked oss emellan, och skam
till sägandes var jag rätt så rörd och fick min snälle, älsklige
doktor rörd även. Ett tiotal år efter for jag ned till
Nürnberg för att tacksamt få trycka den hjärtegode mannens hand,
men han var då tillfälligt borta från staden.
— — —
Resan gick hemåt. Genom det underbart skapade Bayern, där
man, bäst man gladde sig åt de ännu gröna dalarna, plötsligt
kom mitt upp i alpernas snöiga vidder, för att åter glida ned
till grönskande regioner.
Jag tog in hos min snälle droskkusk i Berlin och blev
vänligt mottagen, därefter bar det efter många och långa
månaders bortovaro åter mot Norden och det i en IV:e kl. kupé.
Det var sent en kväll och tåget hade ingen förbindelse med
Danmark; jag blev, kort sagt, sittande mitt i natten i
Warnemünde. Jag frågade konduktören efter ett hotell. Fanns ej
vintertid. Jag frågade om jag kunde få kinesa hemma hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
