Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXI. Jag börjar skriva veckokåserier och får en tidningsmans alla s. k. fördelar. — Några tidningsfester, särskilt Operaterrassens invigning. — När »Kalven» publicerade utdraget ur »Stänk och flikar». — När »Från lördag till lördag» först kom till. — C. A. Tolléns pappa och saxen m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad skulle jag för övrigt med ett dylikt aktuellt arbete?
Jag mottog gladeligen mig erbjudna femtio kronor i ett för allt.
Min egentliga behållning blev väl att stycket slog gott an.
— — —
Jag hade nu funnit vad jag ansåg mitt rätta fält, i
synnerhet som jag 1897 fick s. k. fast anställning i
Stockholms-Tidningen. Samtidigt för övrigt med den glade Ninian Wærnér,
»C. A. Tolléns» spirituelle pappa.
En dag kom vännen W. in i undertecknads lilla skrivbås och
visade mig en sax, som han hade i handen.
»Va ä’ de här för en jävelett?» frågade han.
»En sax, kan du väl se.»
»Vad använder man den till?»
»Att klippa bitar ur andras tidningar med, bitar, som man
finner intressanta.»
»Tvi fan!» svor han till. »Jag skriver det intressanta själv.»
Med det vrok han saxen bort i en hörna bakom en möbel
— och där låg den visst långa tider sedan.
Ninian Wærnér var en rätt så intressant kamrat. Han hade
att börja med glorian att ha varit Uppsalas starkaste karl och
han blev en tid Sveriges kvickaste även. Ty den iver,
varmed hans C. A. Tollénbrev slukades av alla klasser, är något
allenastående. Uttrycken, han skapade i dessa brev, blevo med
ens bevingade, och än i dag får man höra »ovanuppå», »med
jup vördning», »yngentyngen vydare» samt »vylda jur» m. m.,
allt vittnande om att han skapat något verkligt originellt.
Han var mycket musikalisk desslikes och trakterade
violoncell som en virtuos; men mest underhållande var han
naturligtvis i kamratlaget. Skada att den mannen skulle gå bort vid
rätt så unga år. Han dog den 9 okt. 1905, knappa 49 år
gammal.
— — —
Hur många minnen strömma inte emot en, när tanken går
till gamla kamrater inom St. T., särskilt de avsomnade:
Jag minnes Edvind Tengström, den utmärkte
tidningsmannen, den framstående Kiplingtolkaren. De flesta av dessa
mästerliga översättningar skapades nog nere på källaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
