Rännstensungar och storborgare / 245 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXII. Om gamla småtrevliga tidningsförhållanden. — Om mördaren Nordlund, men även några glada episoder. — Jag blir lurad, men lurar i min tur hela läsekretsen. — Uppträder desslikes som storsångare inför själve kung Oscar. — Också en metod för att få högre lön. — Gemytliga stunder med redaktör Anders Jeurling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

haft en svindlande hastig utveckling. Våning efter våning i
det gamla »fadershuset», nr 12 Stora Vattugatan, har
apterats till redaktionsrum. Man sitter inte som »i den gamla goda
tiden» sex kring ett bord, alla sex med sina olika uppdrag.
En av de sex var t. o. m. ledarskrivare och kunde arbeta med
sifferuppgifter samt dylikt, medan vi andra förde en
obekymrad »låda» om allt mellan himmel och jord.

Stockholmsutställningen 1897 (sedd från Strandvägen).

Så kom 1897, utställningsåret, verkligt saligt i åminnelse,
ity det bjöd en journalist en mångfald uppslag. Ideligen hade
man ärenden ut till det härliga utställningsområdet, och hade
man inte ärende, så gjorde man sig ett och annat.

Undertecknad hade haft lyckan intressera vår gode
redaktör för en serie små kåserier om »undren på utställningen».
D. v. s. sådana, den tidens »under», som kinomatografen,
X-strålarna, Camera obscuran m. m. Mest varje dag en längre
tid kunde jag alltså göra mig ärende ut till Djurgården, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>