Rännstensungar och storborgare / 282 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XXXIV. Ett par, tre synnerligen »rara» sammanslutningar här i Stockholm. — Däribland Stockholmsgillet samt sällskapet Bellmans minne. — Hur det senare kom till och hur det utvecklat sig. — En liten anekdot. — På det om min första revy på Södra teatern och historien om en femma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författaren föredrog, att få femman i
fråga från premiären räknad eller en
recett 25:e gången.

Richard Wagner.

Det var inte att fundera länge.

»Vad ger teatern?» frågade jag
naturligtvis.

»Niohundra utsåld.»

Jag tog recetten, och det blev sålt
för nio hundra, varav jag fick
fyrahundrafemtio.

Stycket gick nittio gånger — jag
hade sålunda erhållit samma summa
som om jag mottagit den tidigare
erbjudna extra femman per kväll.

— — —

Hemlighetsfullheten kring allt vad
revy heter, ett hemlighetsmakeri,
vilket särskilt retat pressen, kan måhända förklaras av följande,
vilket tillhör historien om »Den stora strejken»:

Av en slump vågar jag säga, kom »kväsarvalsen» även med
i Folkteaterns revy samma år. Herman Feychting, min gamle
kumpan från Par bricole, råkade möta mig och Warberg, då
vi generalrepetitionens kväll sutto på Mosebacke restaurang.
Han bad få gå med upp på teatern och se på repetitionen och
det fick han. Efteråt hade vi två, Herman och jag, sällskap
mot Norr.

»Gå med hem till mig och fira nyårskvällen», föreslog jag.

Men Herman kunde ej — han skulle hem till Folkteaterns
direktör.

Det »slog mig», att vi kanske inte skulle låtit den hygglige
Herman se våra överraskningar på Södran, ty Folkteatern var
ju vår enda revykonkurrent. Av allt att döma, berättade också
Herman den lycka medtagandet av »kväsarvalsen» gjort, ty
i en hast skaffade sig »Folkan» ett liknande valsnummer
dansat av Ernst Fastbom och fröken Bertha Holmström samt
inövat på själva premiärdagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>