Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXV. Om en allvarlig revy på Vasateatern 1900 samt om hur regissören förstod sätta p för framgången. — »Den förgyllda lergöken» skapas. — Litet om honoraret. — En revy, som hotar gå året runt. — Densamma i landsorten plus något som kunde kallas »lergöksfeber».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycket förekommo två kvinnotyper, framställande de av
Jörgen odödliggjorda s. k. mattpiskande satkäringarna. De skulle,
enligt rollen, piska en mattstump i takt med musiken
(melodien var »Wiener Praterleben»). Bosin förbjöd dem att slå på
mattan, folk kunde komma att tro, att mattan var dammig.
Förf. framhöll emellertid att både text och musik fordrade att
slagen markerades. Dir. Ranft höll med förf. — och med ett
reste sig Bosin samt gick ut ur salongen.
Det var ju rätt så kitsligt, då han skulle leda repetitionen.
Men dir. Ranft befallde kort att det skulle fortsättas, och
själv ledde direktören sedan repetitionen. Mot slutet kom
B. in i salongen igen, kånkandes på direktörens ytterrock.
»Sitt inte utan rock i det här draget, lilla Albert», sade han
på sitt sliskiga sätt.
Och därmed var det lugnt — för den gången.
I mitten på januari lades pjäsen ned och skulle sedan
återupptagas som matiné. Det blev aldrig något matinéande.
Varför? Jo, svarades det, herr Bosin har skickat en av revyens
fonder till Grabow att målas om till ett stycke, som skulle
givas längre fram.
Det fanns tjugu andra fonder att taga, men Bosin
föredrog att taga den alldeles nyss
målade.
Det fick jag för min opposition.
— — —
 |
| Erik Sandberg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
