Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXV. Om en allvarlig revy på Vasateatern 1900 samt om hur regissören förstod sätta p för framgången. — »Den förgyllda lergöken» skapas. — Litet om honoraret. — En revy, som hotar gå året runt. — Densamma i landsorten plus något som kunde kallas »lergöksfeber».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sentima att köpslå ute på stora torget. Det gällde nu helt
enkelt att köpa Luft-Kalles oumbärlige framställare.
Månen, som stor och blank, ensam åhörde denna rena
slavhandel, föreföll ruska på huvudet åt alltsammans. Fem
hundra bjöds. Nej! Sex? Nej! Sju bjöds. Nej! Och så
åtta. Liander bevisades vara rent av en stötta för hela det
Olssonska teaterföretaget och kunde på inga villkor undvaras.
Slutligen föll dock vännen »Brolle» undan för ett anbud på
niohundra eller mest allt vad som fanns i undertecknads
plånbok. Liander skulle få stanna en månad — säger en månad
— på Victoriateatern i Stockholm.
En kväll kort före representationens början fick hr
Liander dock ett anfall av något hjärtont, och man var på väg
att ställa in, då L:s unge svåger, Max Lindberg, frankt
förklarade, att han åtog sig att spela rollen och rädda
kvällskassan. Han hade varit med i stycket från början och sade sig
kunna detsamma helt och hållet utantill.
Anbudet mottogs med tacksamhet och hr Lindberg kastade
på sig Luft-Kalles paltor samt stegade utan vidare in på
scenen. I sufflörluckan satt den kvällen — direktrisen själv,
nyss kommen från en middag och klädd i frasande siden. Även
den prestationen värd att minnas. Hr Lindberg lyckades
förvånansvärt bra, och nu ansåg man att även om vännen
Liander, vilken dess bättre var kry redan dagen efter, skulle gå
till Bror Olsson, hade man i hans svåger en acceptabel
efterträdare. Men, som vi redan sagt, satte det dragiga golvet i
byffén ett ohjälpligt p för alla vinterspelsplaner.
— — —
Under tiden gick den outslitliga »Lergöken» i landsorten
och samlade fullt hus var den drog fram.
Det var direktör Oskar Textorius, som vågat försöket att
resa Sverige runt med en Stockholmsrevy. Han började i
Östersund och fick där en kritik, vilken så att säga kom
håren att resa sig på författarens redan då slitna
huvudskalleplats. Han, förf., telegraferade ögonblickligen att T. skulle
sluta spela stycket, men som T. hyrt teatern i Gävle för
kommande lördag och söndag, bad T. bevekande, att få spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
