Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXVI. En revy som var särskilt predestinerad att gå. — »Lergökiana.» — Några siffror angående »Den förgyllda lergöken» och även något om vår kuriösa författarlag. — Kung Oskar, drottning Sofia och »lergöken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
direktör. Förf. vände sig först till notarius publicus för att
stävja tilltaget, men stycket gavs ändå. Så följde stämning,
vilken senare resulterade i att — författaren ålades betala
rättegångskostnaderna, omkring 400 kr. Mannen i fråga hade
dock enligt samma domstolsutslag spelat in kr. 4,682:90 på de
få kvällar, han förmådde hålla företaget uppe. Sådana äro
våra svenska lagar. Författaren hade under alla förhållanden
skäl att vara glad. Mannen, som givit stycket mot
författarens vilja och aldrig betalat ett öre, begärde 5,000 kr. för
»obefogad rättegång». De fem tusen slapp dock den »snutne»
förf. betala.
— — —
När dir. Textorius på sin första turné kom till Borås, måste
han klockan åtta på kvällen ställa in. Framställarinnan av
Lyckans fé, fröken Gr., nekade spela, änskönt hon var
sminkad och kostymerad. Hon lämnade truppen samma kväll
och har av religiösa skäl aldrig uppträtt på teatern mera.
I en Borås-tidning stod det dagen efter bl. a. att läsa:
»Hon; frkn Gr., har förut rätt livligt applåderats här, men
vi tro inte detta skall hindra att hon — i fall hon än en gång
har mod att visa sig på vår scen — skall bli ordentligt
utvisslad.»
— — —
Som bevis på hur styckets melodier gripit in i
folkmedvetandet kan meddelas, att vid ett bröllop i K. och då man skulle
sätta sig till bords, prästen tog upp en av de små
»brudnäbbarna» på armen och sade:
»Nu ska lillan läsa bordsbönen.»
Och lillan knäppte händerna samt sjöng med klar röst:
»Käraste vän min, vän min, vän min, nog får du brännvin ...»
Här satte prästmannen tösen rätt så häftigt ifrån sig.
— — —
En bekant pressman har i ett kåseri i N. D. A. berättat
åtskilligt om Lergökens mottagande i Finland. I Viborg, säger
han, mottogs en dylik turné med synnerlig välvilja, och
själve Armas Järnefelt fann Lergöken så rolig, att han, efter
vad vår sagesman uttryckligen påstod, erbjöd sig att själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
