Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XXXVII. Bakom kulisserna på en revyteater. — En hel del missöden. — Balettöser, vilka höllo på att bli ihjälslagna. — Halvstekta isbjörnar. — En maskinarbetare... den där somnade mitt i arbetet. — När ridån gått ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
premiärkvällen innan man kom med bilden på den vita duken.
En propp hade sprungit i det avgörande ögonblicket och en
karl måste springa efter en ny propp. Sådan fanns ej på
teatern, men man fick låna en hos cirkus Orlando, konkurrenten,
och spelet kunde börja.
I ett annat stycke, som den gode Axel var med i, förekommo
skioptikonbilder, illustrerande kvällens »schlager». En kväll, en
bland de allra första kvällarna, kommo inga bilder och
kupletten sjöngs utan illustrationer. Och varför? Jo, mannen som
skulle sköta skioptikonet, hade under väntan att sätta det hela
i gång, somnat ... Kanske inte så mycket på grund av ...
hm ... texten, han skulle lysa upp, fastmer på grund av att
han på flera nätter icke fått en blund.
Det är otroligt vad personalen, den sceniska som den
tekniska, ibland pressas dygnen före en premiär.
— — —
För endast något år sedan hände själva premiärkvällen på
Södra teatern ett missöde som kunnat få rätt så otäcka följder.
Man gav 1922 års nyårsrevy »Venuspassagen» och kort före
styckets slut skulle en tablå visas, framställande ett indiskt
tempel med primadonnan, fru Maja Cassel, sittande som en
Buddhafigur högt uppe på en träställning. En fond dolde
överraskningen för publiken, och den fonden stod inte till att få
upp. Man halade och drog i alla möjliga tåtar, allt under den
största nervositet, ty publiken satt och väntade. Omöjligt att
få fonden att röra sig. Dess lingång hade kommit att trasslas
in med någon annan fond. Hur man emellertid slet i linorna
hördes plötsligt rasch och krasch! Den hindrande fonden
störtade ned i golvet, några decimeter från den plats, där fru Cassel
satt. Det kunde blivit ett drama i stället för en revy. Nu blev
det dundrande applåder, ity den vackra tablån med den icke
mindre vackra primadonnan visades efter endast en
obetydlig paus.
— — —
När ridån går ned efter ett utstyrselstyckes slut, är det rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
