- Project Runeberg -  Rännstensungar och storborgare /
329

(1924) [MARC] Author: Emil Norlander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XL. På utländsk mark. — Till Paris 1900. — En bestulen inackorderingsfru och en lurad droskkusk. — Till Wien 1904. — En glänsande presskongress med huggsexor och bortstulna ägodelar. — En förfalskning och en resa till Budapest.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hindrade att man sedan gjorde s. k. brödsoppa av samma rester.
Sade bordsgrannarna. Varefter vi bytte om matställe. På
svenska villan på utställningen åt man härligt, och aldrig skall
jag glömma den glädje ett par usla små ansjovisar väckte.
De voro liksom en hälsning hemifrån.

Men naturligtvis hade livet sina avigsidor. Det unga
franska vinet, vilket gratis medföljde varje måltid, ställde till
magsjuka, och inte kunde man sova om nätterna heller för det
gräsliga gatubullret.

Vad man utställningsåret i fråga fick särskilt se upp med var
den massa mindrevärda italienska mynt som cirkulerade. I
butiker och på restauranger hade kassörskorna synnerligen
roligt åt en, när man kom med ett dylikt mynt, ett mynt man
kanske fått i butiken eller restaurangen bredvid. Det stod inte till
att bli av med slanten. Det var i allmänhet droskkuskarna, som
satte mynten i fråga i gång, och då om kvällar och nätter samt
till främlingar. Efter en långtur Paris runt och när en hel
mängd silver skulle levereras till vår körsven passade jag på
och gav honom min »sicilianare». Det var vid vår port en kväll.
Först när jag var i säkerhet bakom portens galler upptäckte
mannen slanten. Allsmäktige, ett sådant väsen han förde. Han
hamrade på porten och väckte halva huset, utom, förstås,
portvakten. Men vi voro i säkerhet, vi som åkt, väl vetande, att
mannen skulle kuckla bort myntet åt första bästa som gjorde
hans skrangliga ekipage den äran.

*



Det fanns vid denna tid en mäktig pressammanslutning,
Associations de Presse, med österrikaren redaktör Wilhelm Singer
som president och fransmannen Taunay som sekreterare. Varje
år hade denna sammanslutning en stor kongress, och till varje
sådan hade alla världens pressammanslutningar att utse ett
antal delegerade pressmän med damer. Kongresserna höllos i
olika städer och som kanske ännu är i minnet var det en dylik
kongress här i Stockholm 1897, utställningsåret. Att vår kung
då mottogo gästerna på Drottningholm väckte ett visst
uppseende och talades om under många följande kongresser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rannsten/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free