Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIII. En presskongress i Berlin 1908. — Kejsaren på sin kant. — Ett storartat mottagande detta oaktat. — Till Paris. — Vidare till London. — En ordentlig fog. — Åter till världsmetropolen och till en revypremiär på Casino de Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallad »Revue à grand spectacle en 2 actes et 25 tableaux» och
författad av M. Albert Willemetz.
Det var en revy, som kom en att anse våra s. k. lyxrevyer
som lånade från ett klädstånd. Prakten var obeskrivlig, om än
ibland alldeles barock, ity damerna kommo in i dräkter, vilka
en Grünewald inte kunnat fantisera hop maken till. Som t. ex.
i tablån »Tusen och en natt» och delvis i en balett
framställande olika sorters spetsar, den senare en praktensemble utan
like. Som vanligt i Parisrevyerna saknades ej en moderevy,
visande dagens mode, och den mannekänguppvisningen var i
sanning uppseendeväckande.
Detta allt om dem, som hade kläder. Det fanns i denna som
i mest alla Parisrevyer, en hel del damer alldeles utan kläder.
Det var speciellt tre damer, som uppträdde spritt nakna, en
presenterade sig alldeles invid rampen, en annan dansade en
vild dans samman med en herre och en tredje var placerad som
spindel i det spindelnät av silvertrådar, som utgjorde
sluteffekten.
Vi tillägga, att denna nakenhet egentligen endast förbluffar
icke-fransmännen. Den hemvana publiken diskuterade rätt kallt
linjer och hull samt läste ut av programmet vad de frikostiga
damer hette, vilka nu ett år eller så exponera sig kväll efter
kväll i vad vi kalla »bara mässingen».
Man måste dock tillstå, att det inte alltid verkar så vackert
som man skulle kunna tro och att man tillslut blir föga mera
värmd av denna levande skulptur, än inför marmorskönheterna
i ett museum.
Aftonens clou var Paris favoriten m:lle Mistinguette, som
efter någon tids bortovaro åter visade sig inför sina kära
parisare. Hon gjorde sin första entré som — cirkushäst. I en
scen, vilken för resten kunde betecknas som en tekniskt dålig
kopia av de cirkushäst-baletter vi sett i både Stockholm och
Göteborg, framträdde hon, översållad av vita jätteplymer, och
parodierade en cirkushäst »i frihet». Tablån var bländande
uppsatt i världsstadsstil och Mistinguette gjorde stormande lycka,
men ändå — våra små balettfröknar hemma i Sverige voro
året före inte pjåkiga alls i samma balettnummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
