Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLIV. Ett kapitel om allt det klander, som riktats mot revyskriveriet. — Papirius, Sv. M. och »Brand» på krigsstigen. — När jag var begravningsentreprenör. — Till slut något om att stå ansikte mot ansikte med publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
änkan» fick påskrivet, slutade utan att publiken eller ens hrr
revymakare blevo ett uns bättre.
Ett kraftigt s. k. skäll bestod sign. Skarpögat i Brand i juli
1910. »Hela vår litteratur är bortglömd och oläst, de stora
författarna stå ouppskurna på bokhyllorna eller ligga dammiga på
förläggarvindarna, Tegnér, Stagnelius, Atterbom, Almquist,
Rydberg äro döda för den stora massan, det är bara Norlander
som lever. Fråga någon ur hopen om han kan en strof ur
Frithiofs saga, han skulle ruska på huvudet, men fråga om han
kan något ur Norlanders kupletter och han skall gnola
Haver ni sett Karlsson,
han som lägger ned rör.»
 |
| Den nyaste begravningsentreprenören. (Aft. 13/12 1910.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
