Rännstensungar och storborgare / 382 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVI. Tjugufem år vid Södra teatern. — Glada och ledsamma intermezzon. — Hur helaftonsrevyerna kom till. — Gamla, kära favoriter. — Ett vad med Victor Lundberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oscar Textorius som nr 30 Gustafsson.

direktion och författare. Emellertid
kom plötsligt vännen Ellis in och
föste ut de bortkomna stackars
uppträdande samt sjöng en kuplett
»Svenska och franska», varefter
jämnvikten var återställd och revyn
räddad. Vad hade då hänt? Jo, en
av de uppträdande artisterna hade
på grund av någon slags
tankefrånvaro helt enkelt gått ned i logen och
— sminkat av sig. Långt innan
stycket var slut och förgätande att
han både hade en kuplett och
åtskilliga repliker att framföra.

»Jag tänkte gå ut i salongen och
höra hur stämningen var»,
ursäktade han sig med.

På en premiär och då han själv
inte avslutat sin roll i stycket.

— — —

Det var i sanning ett pampigt garde
medverkande krafter den tiden på
Södra teatern, därmed naturligtvis
inte den ringaste skugga kastad på
de ärade artister, vilka numera spela
revyen med den äran. 1907 års spellista bär namnen:
Hildegard Harring, Tyra Leijman, Lia Noré, Helfrid Lambert,
Esther Textorius, Math. Caspér och Mia Gründer, samt bland
herrarna: Elis Ellis, Oscar Textorius, Emil Adami, Sigurd
Wallén, Ernst Norée, Norman och dazu en liten elev kallad
Wire, vilken senare spelade »småroller». Han var nämligen
en helt liten pojke, en pojke med gry dock, och många
minnas honom nog som poliskonstapeln i »Kalle Munter», han
som sjöng: »Haver ni sett till någon misstänkt figur?» Vid
teatern blev han emellertid ingenting, han så att säga växte
från sin uppgift desto större han blev.

På tal om vännen Adami, glömmer jag aldrig en liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>