Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XLVIII. Sista kapitlet, handlande, även det, om Södra teatern. — Frestande anbud. — Om senaste revyn och dess plötsliga försvinnande. — En uppläsning hemma hos direktören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången sannerligen inte kyckling av papp och franska päron
av trä, inte utspädd pilsner i vinglasen, allt var som på självaste
Grand, glädjen var endast mera stormande.
Det dansades sedermera på scenen och mot morgonkulan
gick man under scenen, där det frukosterades på de rikliga
resterna.
Scenfester av här antytt slag förbjödos emellertid, man sade
på brandchefens befallning. Grymme brandchef!
— — —
Jag kan inte dölja, att Södran de senaste åren varit direktör
Ranfts styvbarn. Det har lassats på densamma program, vilka
oftast inte ha med teaterns gamla traditioner att göra, och det
har varit Ernst Fastbom, anställd vid teatern, förbehållet att
bära upp de omtalade traditionerna, han jämte Algot
Sandberg och teaterns regissör Sigurd Wallén. Att göra teatern till
en avstjälpningsplats för farsoperetter och sångspel, de där ej
lämpat sig för Oscars stora scen, kan inte betraktas som lyckligt.
— — —
På tal om lustspel, har även undertecknad försökt skriva
lustspel för teatern i fråga. Jag minnes ett i 6 tablåer, kallat
»Fattig, men stolt». Warberg och undertecknad bjödos hem till
direktören att läsa upp stycket i fråga. Warberg läste och
direktören satt i en bekväm stol. Mitt i första akten somnade
samme direktör och Warberg vinkade ut undertecknad i ett
yttre rum, där det stod visky och vatten. Efter en och halv
timme vaknade vår värd. Då sutto vi bägge andra i precis
samma ställning, som när sömnen timmen förut kysste
direktörens höga panna.
»Hur långt ha vi hunnit?» frågade han.
»Det är bara några scener kvar i slutet på stycket», passade
Warberg på att säga. Och så läste han några repliker.
»Ja, det låter ju bra», sade vår värd. »Du, Warberg, kan
ju ta i håll me’t tvärt, så kan vi ha det uppe om ett par veckor.»
Kvällen blev sedan den angenämaste. Fru Ranft och systern,
fru Constance Gibson, kommo till, en supé, arrangerad av den
lika oförglömmeliga som oförlikneliga fru Emma, svärmodern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
