Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Grundläggande formler och definitioner - 8. Temperaturkoefficient
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radioteknisk Handbok
Temperaturkoefficienten anger motståndsökningen
vid 1° temperaturstegring och är för de flesta metaller
positiv (se tabellen i slutet av boken). Den kan
emellertid även vara negativ, varvid motståndet minskas vid
stigande temperatur. Så är exempelvis fallet med
Siemens’ thernewidmotstånd, där motståndsmaterialet
utgöres av kopparoxid. Genom att seriekoppla
motstånd med positiv och negativ temperaturkoeificient
erhållas motstånd, som äro temperaturoberoende.
Sådana sammansatta motstånd användas bl. a. i känsliga
laboratorieinstrument.
Ex. 10:
En spole av koppartråd, vilken vid 16° C har ett
motstånd av 60 ohm, uppvärmes under driften till 66° C.
Beräkna spolens motstånd vid denna temperatur, a =
0,0043.
Vi erhålla:
R2 = 60 [1 + 0,0043 (66—16) ]
R2 = 60 (1 + 0,0043 • 50)
R2 = 60-1,215 = 72,9 ohm.
Är motståndsökningen i en spole känd, kan man även
beräkna temperaturstegringen i densamma. Man mäter
då motståndet Rk i den kalla lindningen, belastar
spolen under 1 å 2 timmar och mäter sedan motståndet
Rv i den varma lindningen. Därefter beräknas
temperaturstegringen T ur formeln:
T = 250^^^..............(8)
Rk
Denna formel gäller endast för spolar, som äro
ut-io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
