Efterfrågan efter bättre arbetskrafter, efter rätt person på rätt plats, allt ifrån direktören för våra stora bolag ned till tjänare i familjerna, har aldrig varit större än nu. Och mer än någonsin förr överstiger efterfrågan på dugliga personer den förefintliga tillgången. Vad vi alla söka efter, är emellertid den fullfärdige, dugande mannen; mannen, som någon annan tränat upp. Det är först då vi fullt inse, att det är både vår plikt och vår fördel att genom systematiskt samarbete uppfostra och utbilda denne dugande man — i stället för att söka efter en man, som någon annan utbildat — som vi äro på rätta vägen till höjd nationell produktionsförmåga. Hittills har den förhärskande meningen kunnat uttryckas i den satsen, att »industrichefer födas, men kunna ej uppfostras», och den teorin har allmänt omfattats, att kunde man blott skaffa den rätte mannen, så kunde man lugnt överlämna frågan om metoderna åt honom. I framtiden kommer man att förstå, att den »förstklassige mannens» egenskaper böra vara ej blott medfödda utan därjämte förvärvade genom utbildning. Även en utomordentligt utrustad människa kan icke under det gamla systemet av personlig regim hoppas att framgångsrikt konkurrera med ett antal genomsnittsmänniskor, vilka äro på rätt sätt organiserade och sålunda verksamt samarbeta. Hittills har personligheten stått i första rummet, hädanefter måste systemet ställas främst. Detta innebär dock ingalunda, att betydande män icke skulle behövas. Tvärt om måste den första uppgiften för varje gott system vara att utbilda förstklassiga människor, och där driften är systematiskt ordnad, just där kommer den bäste mannen säkrast och snabbast till ledande ställning. Detta arbete har skrivits: 1) för att genom en följd af enkla exempel visa den stora förlust, som hela landet lider genom bristande effektivitet i nästan allt vad vi dagligen företaga oss; 2) för att försöka övertyga läsaren, att botemedlet mot denna brist på effektivitet finnes i systematisk organisation, ej så mycket i ovanliga och utomordentliga ledare; 3) för att bevisa, hurusom den bästa arbetsledningen är ingenting mindre än tillämpningen av en verklig vetenskap, grundad på bestämda lagar, regler och principer, samt vidare för att visa att grundsatserna för rationell arbetsledning kunna tillämpas på alla slag av mänsklig verksamhet, från våra enklaste individuella handlingar till den verksamhet, som bedrives av våra stora sammanslutningar och som kräver det mest fulländade samarbete. Läsaren skall, kort sagt, genom en