Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det nya systemets principer - Det nya systemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del att få dem att göra ett ordentligt (lagsarbete, såsom att avskeda de
mest envisa eller sänka avlöningen för dem, som icke visade någon för-
bättring, och att antaga nybörjare och personligen lära upp dem mot
löfte, att de, sedan de kunde saken, skulle göra ett hederligt dagsverke.
Emellertid utövade arbetarna ständigt (både inom och utom verkstaden)
ett så starkt tryck på dem, som började öka sina arbetsprestationer,
att dessa slutligen tvingades att göra ungefär lika litet som de övriga
eller också sluta. Ingen, som ej har egen erfarenhet, anar huru bitter
en sådan strid så småningom blir. I en kamp av detta slag besitta
arbetarna ett medel, som nästan alltid för till målet. De begagna hela
sin uppfinningsförmåga för att få den maskin de sköta att gå sönder
eller skadas — skenbarligen genom olyckshändelse eller under arbetets
vanliga gång — och skulden skjuta de alltid på förmannen, som tvingat
dem att köra maskinen så fort, att den ej tål påkänningen utan kom-
mit i olag. Och det är sannerligen ej många förmän, som kunna hålla
ut mot det gemensamma trycket av alla arbetarna på verkstaden. Pro-
blemet blev i detta fall ytterligare invecklat därigenom att arbetet
drevs dygnet runt.
Jag hade emellertid två fördelar, som de flesta förmän icke äga, och
dessa härledde sig egendomligt nog från den omständigheten, att jag
ej var av arbetarfamilj.
För det första trodde verkets ägare, att jag av denna anledning mera
än de andra arbetarna stod på verkets bästa, och de litade därför mer
på mitt ord än på mina underlydandes. Då sålunda arbetarna anmälde
för verkstadschefen, att maskinerna gingo sönder, därför att de över-
ansträngdes av den oduglige förmannen, så godtog chefen mitt ord, när
jag sade, att folket med flit förstörde sina maskiner, och att detta var
ett led i arbetskriget, och han lät mig också giva det enda riktiga
svaret på denna arbetarnas vandalism, nämligen »Det får inte bli några
flera olyckshändelser med maskinerna här på verkstaden. Om någon
maskindel går sönder, så måste den som sköter maskinen betala åt-
minstone en del av reparationskostnaden, och de böter, som på detta
sätt samlas, skola överlämnas till arbetarnas sjukkassa.» Härigenom
upphörde snart trafiken med att avsiktligt fördärva maskinerna.
För det andra: Om jag hade varit utgången ur arbetarnas led och
umgåtts med dem, skulle de hava utsatt mig för ett så starkt socialt
tryck, att det skulle hava varit mig omöjligt att stå ut därmed. Jag
skulle ha blivit kallad »överlöpare» och andra vackra saker, så snart
jag visat mig på gatan. Man skulle ha förolämpat min hustru och
kastat sten på mina barn. Ett par gånger bådo mig några av mina
vänner bland arbetarna att ej gå hem den ensliga, långa vägen utmed
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
